Tio matcher återstår av den allsvenska säsongen 2016 och vi får äntligen lite andrum efter svarta augusti. Nästa match spelas i Östersund om elva dagar och det är dags för samtliga HIF:are i och omkring Helsingborg att mobilisera inför slutspurten.

Vår uppgift som supportrar är att sluta upp kring laget och sprida positiv energi för att minska ångesten och rädslan att misslyckas. Min analys säger nämligen att just pressen och rädslan att misslyckas är en av anledningarna till raden 1-1, 1-3, 2-4, 0-2, 2-3 och 0-1 på Olympia sedan derbysegern i början av maj. Trots svagt motstånd på hemmaplan har vi inte lyckats prestera och de senaste matcherna har stavats Å-N-G-E-S-T med stora bokstäver. Ångest för att missa en passning, ångest för att utmana sin motståndare och rädsla för att bli utsatt för suckar, sågningar och busvisslingar från läktaren. Givetvis kan man tycka att elitfotbollspelare ska klara den här pressen men verkligheten är någon annan. En människa, oavsett bakgrund, är känslig för yttre påverkan och det gäller både positiv och negativ kritik. Ännu värre blir det dessutom om man är inne i en negativ spiral och redan börjat tvivla på sig själv. Vissa är känsligare än andra men varför skulle vi som älskar den här föreningen riskera att sänka våra spelare ytterligare? Finns inte på kartan.

Efter uppehållet är det upp till oss att visa att kärleken är förutsättningslös. Vi ska höja våra spelare. Vi ska klara detta!

* * *

Givetvis finns fler orsaker till att det faktiskt sett bättre ut på bortaplan efter sommaren. En förklaring kan vara förväntan att föra matcherna på Olympia och det har vi helt enkelt inte klarat av med vår skadedrabbade trupp. Just denna punkt måste ledarstaben och spelarna lösa själva nu när nyförvärv och skadedrabbade spelare anslutit.

Löser man inte detta spelar vi kvalmatcher i höst (i bästa fall) eftersom fyra av fem hemmamatcher som återstår spelas mot lag från den nedre halvan.