Jag fick inte ens tro på det en enda minut.

RIDÅ!

* * *

Sällan har väl ett landslagsuppehåll kommit lägligare. Raden 1-1-6 sedan förra uppehållet är deprimerande läsning. Seger mot Sundsvall och poäng med en man mer mot Häcken är ljusglimtarna i ett avgrundsdjupt mörker av förluster.

Svarta augusti har återuppstått.

Gefle, AIK, Kalmar och Göteborg. Alla har de besegrat oss under denna katastrofmånad och lyckligtvis lämnar vi snart augusti bakom oss för något nytt och fräscht, nämligen SEPTEMBER. Östersund, Norrköping, Sundsvall, Malmö och Hammarby väntar på oss i tur och ordning och ett utfall under, låt säga, sju poäng vore förödande.

Tabelläget är kritiskt och poäng för bottenkollegorna var allt annat än önskvärt den här omgången. Jag tror dock fortfarande att GIF Sundsvall är laget att slå och det finns fortfarande goda möjligheter att lyckas med det.

Vi får inte ge upp!

* * *

Gårdagens match då?

Jodå, ännu en okey insats om man bortser från matchens första sekunder. Tycker periodvis att vi är väl så bra som IFK men det får man inga poäng för. En straff skulle vi haft vid ställningen 1-0 men utan att låta bitter (eller?) konstaterar jag att vi inte får några avgörande domslut med oss.

För första gången på länge kändes det som att vi hade lite alternativ på bänken och det kommer bli oerhört värdefullt i höst. Spelare som Christensen, Atakora, Hallenius, Lange och Bojanic är offensiva pjäser som kan gå in och förändra en matchbild och offensivt saknar jag då endast Dahlberg.

Mikael Dahlberg ja, personligen saknar jag honom otroligt mycket och jag är säker på att Henke gör detsamma. I vår situation hade det varit bra att i perioder övergå till ett rakare anfallsspel med Dahlberg som uppspelspunkt. Jordan väger lätt emellanåt och vi hade behövt avlasta 19-åringen med en 192 cm lång forward som target. I min bok är en skadefri Dahlberg nummer ett och övriga anfallare får konkurrera om den andra platsen. Återstår att se om jag får rätt om nu Dahlberg blir skadefri någon gång…

Mittfältet? Gillar Anton Wedes inställning och löpvilja, Surprise är kreativ och balansen centralt kändes…lovande. Tycker dessa fyra kan få förnyat förtroende.

Defensivt ser det värre ut. Backlinjen är breddmässigt tunn, tunn, tunn. Landgren-Larsson-Olsson-Eriksson fungerade väl okey igår och med Helstrup tillbaka borde vi få styrsel även i den lagdelen. Olsson gör en bättre match mot Göteborg och kommer in med inställning och fysik. Landgren håller inte 2015 års form ännu men borde bli bättre och bättre efter sin långa skadefrånvaro. Förhoppningsvis hittar även Adam Eriksson tillbaka till gammal god form snart. Peter Larsson? Tja, det är inte samma spelare längre. Igår är han oerhört passiv vid 1-0 men jag tror ändå att han betyder en hel del med sin blotta närvaro. Han är en ledare på planen och ska starta tills vi har bättre alternativ. Igår avslutade han matchen med en känning i baksidan. Måtte inte han också…

Bakom dessa nämnda försvarare finns…typ…Bindelöv

Slutligen vår i särklass svagaste position, målvakt. Man kan inte längre blunda för Pär Hanssons betydelse under åren som odiskutabel etta i HIF. Jag inser att mer har förändrats sedan hans tid men då vann vi med uddamålet och nu förlorar vi med en boll trots jämna matcher. Jag vet att med Pär i laget hade vi haft mellan fem och tio poäng till i år.

Men, inte gråta över spilld mjölk. Vår målvaktsbesättning stavas Chencinski och Pyzdrowski och det är bara att gilla läget. Tomer var okey igår och räddade faktiskt ett par skott. Han fortsätter dock ge ett osäkert intryck exempelvis med fötterna och jag är den första att rekommendera ett målvaktsbyte mot Östersund. Kan inte säga att jag är imponerad av Matt Pyzdrowski heller men jag tycker att Tomer har fått sin chans nu. Drömelvan mot Östersund i skrivande stund:

Matt
Landgren-Larsson-Helstrup-Eriksson
Surprise-Mårtensson-Samuel-Wede
Dahlberg-Rusike

Har jag rätt?