Förvänta dig inget klassinlägg. Förvänta dig inte ens korrekt stavning.

Vi är SVENSKA MÄSTARE 2011 och det är ren lycka. Jag darrar…

Söndagen den 25 september 2011 kommer för alltid att vara en av jordelivets finaste dagar. Personligen valde jag att suga in varenda sekund och först när söndagen blivit måndag hamnade huvudet på kudden. Med ett fånigt leende somnade jag in och frågan är om inte leendet var ännu fånigare när klockan ringde några få timmar senare. För första gången på väldigt länge vaknade jag upp som SVENSK MÄSTARE. Smaka på det mina vänner!

* * *

Det var en kall oktoberkväll 2009. Strålkastarna hade slocknat på Olympia och en av tidernas bästa fotbollsspelare hade just avtackats efter en karriär fylld av titlar och mål. Konungen hade återvänt och givit oss 3,5 år med ett fantastiskt cupguld och härliga äventyr i Europa som bästa minnen. Den finaste av titlar nåddes dock aldrig och kvar lämnade han en förening med obetalda skulder och en oviss framtid. Henrik Larsson blev aldrig svensk mästare.

* * *

Vintern kom och manager Conny Karlsson hade tillträtt som huvudansvarig tränare i HIF. Nyåret firades in som vanligt men den stora nyårssmällen följde några dagar senare då mannen som räddat och styrt vår förening med järnhand sedan rekonstruktionen 2003 avgick med omedelbar verkan. ”Brist på gehör för ekonomisk sundhet” var förklaringen och själv darrade man av den ekonomiska ovissheten. Hur illa var det egentligen? Sten-Inge Fredin blev aldrig heller svensk mästare.

* * *

En ny era hade sett sitt ljus på Olympia med en annorlunda ledarstil från styrelserummet till tränarbänken. Ovissheten var total och personligen hade jag förberett mig på några mellanår när jag en solig och kall marseftermiddag rullade till Olympia för att se HIF ta sig an BP i den allsvenska premiären. Jag minns matchen som en medioker tillställning men allra tydligast minns jag matchens enda mål med matchklockan fastfrusen på 89.45. Ett OERHÖRT viktigt mål! 2010 var overkligt på många sätt och ”mellanåret” gav en cuptitel och en fantastisk andraplats i allsvenskan. Detta trots turbulens signerat vår lagkapten och pådrivare Marcus Lantz som lämnade efter cupguldet och därmed aldrig heller fick bli svensk mästare på plats med sitt lag.

* * *

Efter 2010 var det inte de svenska mästarna som tappade spelare utan värst drabbat blev HIF med förlusterna av Lantz och Ekstrand. Ändå var förväntningarna uppskruvade och när vi nådde sommarfönstret 2011 ledde vi som vanligt allsvenskan, något som de europeiska klubbarna verkade vilja stoppa. Marcus Nilsson och Alexander Gerndt drog till Holland, Rasmus Jönsson drog till Tyskland och Peter Larsson återvände till Danmark. På ett drygt halvår hade HIF släppt sex av allsvenskans bästa spelare och kvar fanns en fylld pengapung och en respektingivande hög med allsvenska poäng. Problemet var att det återstod ett antal allsvenska omgångar…

Nu sitter jag här och konstaterar att Pär Hansson har blivit svensk mästare. May Mahlangu har blivit svensk mästare. Erik Sundin har blivit svensk mästare. Jag har blivit svensk mästare. HELSINGBORGS IF HAR BLIVIT SVENSKA MÄSTARE!

Jag får nypa mig i armen. Hur gick detta till, egentligen?

* * *

Det som hänt i HIF sedan den 28 oktober 2009 är överjävligt. Det finns inget annat ord för att beskriva det som skett. Ett sm-guld, en andraplats, ett supercupguld och ett cupguld de senaste elva månaderna är inget annat än överjävligt. Detta samtidigt som turbulensen aldrig lämnat HIF, samtidigt som Europa köpt sönder vårt lag, samtidigt som stora delar av fotbollssverige har tvivlat.

2011 har vi gjort flest mål och inget lag har släppt in färre.
2011 har vi vunnit flest matcher och inget lag har förlorat färre.
2011 har vi säkrat guldet fyra omgångar från slutet.

Överjävligt!

Dessutom är vi kvar i cupen.

* * *

När Rio-Kalle tittar ner är det mästarna som han ser.

Tack alla inblandade! 2011 var vårt år!

ÖVERJÄVLIGT!