På ett kylslaget Kristianstads IP

Ett mycket intressant HIF U-21 besökte Kristianstad idag för match mot stadens division 1-lag. Det var kyligt på Kristianstads IP och med tveksam klädsel blir kylan, och inte minst blåsten, än mer isande. Man får väl skylla sig själv helt enkelt…

* * *

HIF:s uppställning var som sagt högintressant och mest nyfiken var man på de fyra nyförvärv som ingick i matchtruppen. Lägg till det comebackande anfallasparet Sörum/Santos så förstår du att matchen lockade till sig mer publik än senast jag beskådade motsvarande match.

Startelva:
Daniel Andersson
Mikael Berglund-Bengtsson, Walid Atta, Laércio Soldá, Erik Wahlstedt
Lucas Ohlander, Loret Sadiku, Marcus Bergholtz, Rachid Bouaouzan 
Thomas Sörum, Álvaro Santos

Ersättare: Daniel Nordmark, Erik Kronholm, Jesper Björkman, Emil Åberg, Christoffer Andersson, Mohamed Ramadan.

* * *

Matchen var bara minuten gammal när Lucas Ohlander blev fälld i utkanten av straffområdet. Domaren pekade på punkten och Rachid förvaltade straffen på bästa sätt. En tveksam straff sett från där jag stod men så var utbudet av storbildsskärmar och repriser högst begränsat också. KFF tog över matchen efter målet och lyckades också skapa en del heta chanser då HIF:s spel var slarvigt. Åtskilliga KFF-hörnor blev farliga och Danne fick ryta till mer än en gång när markering och förmåga att rensa bort bollen saknades.

HIF kunde efterhand lyfta upp spelet och efter någon halvchans tog Rachid saken i egna händer och bröt in i banan på sitt karaktäristiska sätt. Ett väggspel med Santos och ett högerskott senare var ställningen 0-2 och den 30 minuter gamla matchen hade fått en tvåmålsskytt.

I paus lämnade en seg Alvaro planen till förmån för Mohamed Ramadan, en stabil och lovande Walid Atta ersattes av Jesper Björkman och alltid lika pålitliga Erik Wahlstedt lämnade sin plats till Christoffer Andersson.

I inledningen av andra halvlek hände inte speciellt mycket. Efter en timme hade en blek Thomas Sörum spelat färdigt och ersättaren Emil Åberg hann knappt komma in innan det var dags för Rachid-show igen. Efter en misslyckad KFF-hörna nådde bollen vår kvicke ytterspringare som gav sig iväg på en 60-meterslöpning med bollen klistrad vid fötterna. Åberg och Ramadan erbjöd alternativ men Rachid ville annat och tryckte in bollen välplacerat från straffområdeslinjen. 0-3 och hattrick av Rachid Bouaouzan som tio minuter senare ersattes av Daniel Nordmark. Sista bytet gjordes med fem minuter kvar då en mycket duktig Loret Sadiku lämnade plats åt Erik Kronholm.

HIF genomförde en något bättre andra halvlek och skapade också fler målchanser med firma Ramadan/Åberg längst fram jämfört med Sörum/Santos. Nu bör man ju påpeka att de båda S:en har sparsamt med speltid i benen och i Santos fall var detta rent av de första matchminuterna för året. Anfallsproblematiken skrämmer mig dock ordentligt…

* * *

Dagens glädjeämne var utan tvekan Loret Sadiku som med ett klokt spel imponerade på mig. Sadiku vann bollar på mitten och visade upp en härlig teknik och speluppfattning. Mycket spännande spelare! Även Walid Atta gav ett positivt intryck men här vill jag se mer innan jag tar glädjeskutt. Atta är tänkt som en man för startelvan så jag inväntar mer kvalificerat motstånd.

Laércio Soldá är ”nyförvärv” nummer tre men här undrar jag om HIF har tålamodet som krävs. Brassen visar upp en imponerande fysik men det saknas en del innan han är redo för en viktig match med HIF.  Soldá hade problem med positionsspelet och tog många felbeslut på planen. Dessutom spred han bollar emellanåt och det hade jag inte förväntat mig av en brasse. Viss del av svårigheterna beror givetvis på kommunikationsproblem och kanske kan tiden råda bot på detta. Tid som jag undrar om HIF kan ge honom. 

Nyförvärv fyra är givetvis Daniel Nordmark men han fick bara en kvart på planen idag, tio minuter på kanten och fem minuter centralt. Går definitivt inte att dra några slutsatser utifrån detta.

* * *

Längst bak stod Daniel Andersson och jag är oerhört imponerad av hans insats. Danne vet att han bara får stå i a-laget om Pär skadar sig, blir avstängd eller lämnar. Ändå sköter han sitt jobb klanderfritt och styr hela laget med sitt snack. Man får nästan känslan av att vi har en spelande tränare på planen.

Jesper Björkman var rolig att se som mittback och frågan är om det inte är här vi ska satsa istället för på brassen. Björkman sköter sitt jobb på ett bra sätt idag och har även en nick i ribban. 

På det negativa kontot måste jag, förutom Sörum och Santos, även sätta Lucas Ohlander som inte visar mycket på 90 minuter mot svagt motstånd. Rollen som yttermittfältare är visserligen ny men…

Skönt med seger dock och tre mål är tre mål på samma sätt som noll anfallsmål är just noll anfallsmål. Snart börjar tävlingsmatcherna…

* * *

Övrigt:
- JJ och Gashi(!) dök upp efter en kvarts spel och ställde sig tillsammans med Mjällbys sportchef.
- Reine var på plats men lufsade mest fram och tillbaka, fram och tillbaka.
- Conny fanns med och coachade laget tillsammans med P-O och Svenne.
- Christer Olsson och Martin Berg var inkallade och det är väl säkrast med tanke på att spelare som Santos och Wahlstedt deltog.
- Hyfsat med HIF-supportrar på läktaren vilket var roligt.
- JJ pratade i telefon.
- Det var kallt!

Störst, bäst och vackrast

Det pågår en rolig diskussion på SvenskaFans där supportrar ska försöka rangordna de svenska storklubbarna. En sådan jämförelse blir alltid komisk då skribenterna är ordentligt färgade och oftast trycker på faktorer som gynnar sin egen klubb, såklart. Några tycker att publiksnittet mäter en klubbs storlek, andra trycker på meriterna historiskt sett, vissa menar att utrymmet i media mäter storleken och några tycker att det som hände för 80-100 år sedan är ointressant. Hursomhelst blir det en komisk diskussion. :)

* * *

Diskussionen på SvenskaFans gav mig idén att med hjälp av statistik mäta det som mätas går, dvs framgång. För att underlätta nöjer jag mig med att utse Sveriges mest framgångsrika fotbollslag de senaste 15 åren. Statistiken nedan räknas mellan 1997 och 2011 och gränsen dras alltså EFTER vårt Stora Silver och Lilla Silver 1995 respektive 1996. Generöst va? ;)

De sex moderna storklubbarna AIK, Djurgårdens IF, Helsingborgs IF, IF Elfsborg, IFK Göteborg och Malmö FF ingår i jämförelsen. IFK Norrköpings framgångar ligger för långt bak i tiden för att vara intressanta i den här jämförelsen.

Håll till godo!

* * *

Maratontabell över de senaste 15 säsongerna
1. Helsingborgs IF – 674 poäng

2. IFK Göteborg – 652
3. IF Elfsborg – 626
4. AIK – 613
5. Malmö FF – 603
6. Djurgårdens IF – 502

Antal säsonger i högsta serien
1. Helsingborgs IF, IFK Göteborg, IF Elfsborg – 15 säsonger
4. Malmö FF, AIK – 14
6. Djurgårdens IF – 12

Medaljtabell (Guld - 5, S.silver - 3, L.silver – 2, Brons – 1)
1. Helsingborgs IF – 22 poäng
2. Djurgårdens IF – 21
3. AIK, IFK Göteborg – 20
5. Malmö FF – 18
6. Elfsborg – 14

SM-guld
1. Djurgårdens IF – 3 guld
2. Helsingborgs IF, AIK, Malmö FF – 2
5. IFK Göteborg, IF Elfsborg – 1

Poängsnitt
1. Helsingborgs IF – 1,66 poäng/match
2. AIK – 1,613
3. IFK Göteborg – 1,606
4. Malmö FF – 1,56
5. IF Elfsborg – 1,53
6. Djurgårdens IF – 1,52

Svenska Cup-titlar
1. Helsingborgs IF – 4 titlar

2. Djurgårdens IF, AIK – 3
4. IF Elfsborg – 2
5. IFK Göteborg – 1
6. Malmö FF – 0

Supercuptitlar
1. Helsingborgs IF, IF Elfsborg, IFK Göteborg, AIK – 1 titel
5. Malmö FF, Djurgården – 0

* * *

Kommentarer överflödiga va?

* * *

Edit: Folk ber på sina bara knän för att även en presentation av europaspelet ska komma här på bloggen. Alltså, spelet i europacuperna hade såklart varit intressant att bedöma men det är oerhört svårt att göra på ett rättvist sätt med tanke på att formatet och förutsättningarna har förändrats dramatiskt efterhand. Numera kan man exempelvis nå ett gruppspel genom att förlora matcher och dessutom varierar styrkan på motståndet kraftigt, såklart…

Om man ändå ska göra ett försök kan det se ut såhär.

Antal säsonger man kvalificerat sig för europaspel
1. Helsingborgs IF, IFK Göteborg – 8 säsonger
3. AIK, IF Elfsborg – 7
5. Djurgårdens IF – 6
6. Malmö FF – 5

Antal säsonger man nått huvudturneringen
1. AIK – 7 säsonger
2. Helsingborgs IF – 6
3. IF Elfsborg – 5
4. Malmö FF – 3
5. IFK Göteborg, Djurgårdens IF – 2

Antal säsonger man nått omgång 2 eller motsvarande
1. Helsingborgs IF – 4 säsonger
2. IFK Göteborg – 2
3. AIK, IF Elfsborg, Djurgårdens IF, Malmö FF – 1

Antal gånger man nått gruppspel i CL eller EL
1. Helsingborgs IF (CL+EL) – 2 säsonger
2. IFK Göteborg (CL), AIK (CL), IF Elfsborg (EL), Malmö FF (EL) – 1
6. Djurgårdens IF – 0

Antal gånger man tagit sig förbi ett gruppspel
1. Helsingborgs IF – 1 säsong
2. Resten – 0

* * *

Kommentarer är fortfarande lika överflödiga va? ;)

Trognare kan inga vara

Den 19:e säsongen sedan återkomsten är nu avslutad och när kommande säsong startar är HIF den förening som, bortsett från IFK Göteborg, behållit sin plats längst i landets högsta serie. Övriga klubbar har varit nere och vänt.

Publikmässigt ligger HIF stabilt och sammanställningen nedan visar HIF:s publiksnitt sedan 1993 samt lagets placering samma år.

1993 – 10 081 (9:a)
1994 – 8 337 (9:a)
1995 – 10 940 (2:a)
1996 – 9 673 (3:a)
1997 – 9 159 (6:a)
1998 – 9 067 (2:a)
1999 – 10 583 (1:a)
2000 – 9 414 (2:a)
2001 – 10 769 (5:a)
2002 – 10 439 (4:a)
2003 – 10 235 (6:a)
2004 – 10 169 (10:a)
2005 – 11 466 (6:a)
2006 – 12 415 (4:a)
2007 – 12 000 (8:a)
2008 – 10 494 (4:a)
2009 – 9 470 (8:a)
2010 – 10 543 (2:a)
2011 – 11 203 (1:a)

Visst kan sammanfatta det hela med…

”En extremt trogen publik med utvecklingspotential modell mindre…”   

* * *

Är avsaknaden av medgångssupportrar en styrka eller svaghet? Vad betyder det för föreningens potential?

SVENSKA MÄSTARE 2011!!!

Förvänta dig inget klassinlägg. Förvänta dig inte ens korrekt stavning.

Vi är SVENSKA MÄSTARE 2011 och det är ren lycka. Jag darrar…

Söndagen den 25 september 2011 kommer för alltid att vara en av jordelivets finaste dagar. Personligen valde jag att suga in varenda sekund och först när söndagen blivit måndag hamnade huvudet på kudden. Med ett fånigt leende somnade jag in och frågan är om inte leendet var ännu fånigare när klockan ringde några få timmar senare. För första gången på väldigt länge vaknade jag upp som SVENSK MÄSTARE. Smaka på det mina vänner!

* * *

Det var en kall oktoberkväll 2009. Strålkastarna hade slocknat på Olympia och en av tidernas bästa fotbollsspelare hade just avtackats efter en karriär fylld av titlar och mål. Konungen hade återvänt och givit oss 3,5 år med ett fantastiskt cupguld och härliga äventyr i Europa som bästa minnen. Den finaste av titlar nåddes dock aldrig och kvar lämnade han en förening med obetalda skulder och en oviss framtid. Henrik Larsson blev aldrig svensk mästare.

* * *

Vintern kom och manager Conny Karlsson hade tillträtt som huvudansvarig tränare i HIF. Nyåret firades in som vanligt men den stora nyårssmällen följde några dagar senare då mannen som räddat och styrt vår förening med järnhand sedan rekonstruktionen 2003 avgick med omedelbar verkan. ”Brist på gehör för ekonomisk sundhet” var förklaringen och själv darrade man av den ekonomiska ovissheten. Hur illa var det egentligen? Sten-Inge Fredin blev aldrig heller svensk mästare.

* * *

En ny era hade sett sitt ljus på Olympia med en annorlunda ledarstil från styrelserummet till tränarbänken. Ovissheten var total och personligen hade jag förberett mig på några mellanår när jag en solig och kall marseftermiddag rullade till Olympia för att se HIF ta sig an BP i den allsvenska premiären. Jag minns matchen som en medioker tillställning men allra tydligast minns jag matchens enda mål med matchklockan fastfrusen på 89.45. Ett OERHÖRT viktigt mål! 2010 var overkligt på många sätt och ”mellanåret” gav en cuptitel och en fantastisk andraplats i allsvenskan. Detta trots turbulens signerat vår lagkapten och pådrivare Marcus Lantz som lämnade efter cupguldet och därmed aldrig heller fick bli svensk mästare på plats med sitt lag.

* * *

Efter 2010 var det inte de svenska mästarna som tappade spelare utan värst drabbat blev HIF med förlusterna av Lantz och Ekstrand. Ändå var förväntningarna uppskruvade och när vi nådde sommarfönstret 2011 ledde vi som vanligt allsvenskan, något som de europeiska klubbarna verkade vilja stoppa. Marcus Nilsson och Alexander Gerndt drog till Holland, Rasmus Jönsson drog till Tyskland och Peter Larsson återvände till Danmark. På ett drygt halvår hade HIF släppt sex av allsvenskans bästa spelare och kvar fanns en fylld pengapung och en respektingivande hög med allsvenska poäng. Problemet var att det återstod ett antal allsvenska omgångar…

Nu sitter jag här och konstaterar att Pär Hansson har blivit svensk mästare. May Mahlangu har blivit svensk mästare. Erik Sundin har blivit svensk mästare. Jag har blivit svensk mästare. HELSINGBORGS IF HAR BLIVIT SVENSKA MÄSTARE!

Jag får nypa mig i armen. Hur gick detta till, egentligen?

* * *

Det som hänt i HIF sedan den 28 oktober 2009 är överjävligt. Det finns inget annat ord för att beskriva det som skett. Ett sm-guld, en andraplats, ett supercupguld och ett cupguld de senaste elva månaderna är inget annat än överjävligt. Detta samtidigt som turbulensen aldrig lämnat HIF, samtidigt som Europa köpt sönder vårt lag, samtidigt som stora delar av fotbollssverige har tvivlat.

2011 har vi gjort flest mål och inget lag har släppt in färre.
2011 har vi vunnit flest matcher och inget lag har förlorat färre.
2011 har vi säkrat guldet fyra omgångar från slutet.

Överjävligt!

Dessutom är vi kvar i cupen.

* * *

När Rio-Kalle tittar ner är det mästarna som han ser.

Tack alla inblandade! 2011 var vårt år!

ÖVERJÄVLIGT! 

Vad håller på att hända? (Version 2,0)

Så sitter vi här igen i den svängigaste av världar, nämligen idrottsvärlden. Elfsborg har besegrat Helsingborgs IF och för den orutinerade supportern har ett guld blivit till…sand. I supporterns värld är det ofta svart eller vitt, rött eller blått. Aldrig blir vår blandning lila utan det svenska ordet lagom existerar liksom inte.

Den som läste på diverse forum under onsdagen fick se kaxiga passningar till Elfsborg. Man gick ingående in på varför Elfsborg återigen missade guldet och diskussionen handlade om planstormningar och om hur firandet mot AIK skulle gå till nu när guldet säkras långt tidigare. Själv satt jag spyfärdig över rappakaljan och valde ganska snabbt att lämna. Idag låter det av förklarliga skäl annorlunda på forumen…

Vi ska inte sticka under stol med att HIF har skapat sig ett utomordentligt utgångsläge inför avslutningen. I praktiken återstår två hot och det är föga överraskande Elfsborg och AIK som lurar i vassen. Försprånget är nu nere i sju respektive åtta poäng med fyra matcher kvar att spela och frågan är hur detta ska sluta.

En sak är klar och det är att det är långt ifrån klart. Fyra tuffa matcher återstår och förutom motståndarlagen ska stora mentala spöken besegras varje vecka. Gårdagens match var en mentalt tuff förlust i en match där vi med lite marginaler med oss hade kunnat inkassera den pinne som åtminstone jag hade behövt för att kunna sova gott. Istället tillfördes energi till Elfsborgs avslutning och jag har svårt att se fler poängförluster för boråslaget i år. Restprogrammet är tyvärr för enkelt… Mitt sista hopp står till Mjällby men kombinationen Bagarns avstängning och insatsen mot HIF senast gör mig ytterst tveksam till om de kan rubba Haglund & co.

Elfsborg besöker Strandvallen redan på lördag och en seger där sätter ordentlig press på HIF dagen efter. Ifjol imponerade HIF visserligen med att studsa tillbaka vid flertalet tillfällen då MFF satte press, men hur många är ärligt talat kvar i laget sedan dess? HIF måste försöka koncentrera sig på sitt eget och i en perfekt värld lyckas vi få med oss en trepoängare redan på söndag i den oerhört svåra bortamatchen mot GAIS. Men vad händer i spelarnas huvud om den andra raka förlusten kommer? Personligen tror och hoppas jag att spelarna är precis så mentalt starka som man var ifjol!

* * *

Enligt mig genomför HIF gårdagens match på ett bra sätt. Vi måste komma ihåg att Elfsborg borta är en av de svåraste matcherna under säsongen och det var inte långt ifrån att vi kunde åka hem med en pinne i bagaget. Sundin hotade ständigt i djupled och samarbetet med Sörum var under första halvlek riktigt bra. Tyvärr sumpade Sundin ett antal frilägen och det kan bli ödestigert när allsvenskan summeras om en månad. Sörum visar upp en del ”targetkvalitéer” och det är såklart intressant även om jag drömde om att få in en Luton-snabb anfallare. Kanske till nästa år JJ?

Våra problem finns föga överraskande i defensiven men jag ska inte älta en ny runda sommarsilly nu med fokus på framförhållning och scoutning. Istället tänkte jag berätta att jag personligen tyckte att samtliga försvarare höll sig inom ramen igår. Wahlen gör sitt, Baffo och Holger sköter sig bra utifrån förutsättningarna och Hanstveit imponerar till och med på mig som vänsterback. Det primära problemet är att de inte har så mycket tid TILLSAMMANS och det märks emellanåt.

* * *

360 minuter plus tillägg återstår av det det skulle vara vår säsong.

Två segrar ger oss guldet. En seger och två oavgjorda bör ge oss guldet. En seger och en oavgjord bör ge oss en andraplats. Så tror jag, idag.

* * *

Elfsborg borta är som sagt en av årets tuffaste matcher. GAIS borta tillhör samma kategori…

* * *

Avslutningsvis måste jag nämna det sanslösa följe som invaderade Borås Arena igår kväll. Det måste kännas märkligt för elfsborgsspelarna att på sin egen hemmaarena fylla sina hörselgångar med öronbedövande sång från bortaklacken. Vilken potential!

Nu hade jag visserligen gärna bytt segern på läktarna mot en seger på planen men det är en annan historia.

* * *

I medgång, i motgång, i glädje och i sorg!

Vad håller på att hända?

Presidenten kommer inte ta ut något i förskott. Nej, nej och åter nej.

Men herregud, vad håller på att hända?

VAD HÅLLER PÅ ATT HÄNDA!?

* * *

Försprånget är gigantiskt med åtta poäng ner till AIK med en match mindre spelad. Ner till Elfsborg skiljer 10(!) poäng med fem matcher kvar och dessutom har vi plusmål som kan räcka till ytterligare en pinne i praktiken. Helt otroligt, helt jäkla otroligt!

Transferfönstret var minst sagt stormigt och jag var uppriktigt livrädd när allt skulle starta upp igen med bortamatch mot Häcken och hemmamatch mot Mjällby. Första halvlek mot Häcken var också precis så smärtsam som jag befarade att den skulle bli. Resten är, som man säger, historia… Okey att vi får erkänna att marginalerna varit med oss men samtidigt brukar dessa berömda marginaler var på bra lags sida. Det går inte att snacka bort 17 raka matcher utan förlust. Det går inte. Nu väntar två av seriens tuffaste matcher i form av Elfsborg och GAIS borta och fyra poäng där räcker säkerligen till GULD och sannolikt även till Svenska Dagbladets Bragdmedalj 2011. Men frågan är om vi klarar det…

”Worst case scenario” ger HIF 58, Elfsborg 54 och AIK 53 med tre omgångar kvar att spela. Norrköping(h), Gefle (b) och AIK (h) avslutar säsongen och två segrar där låter oss höja Lennart Johanssons pokal för första gången någonsin. Jag darrar när jag skriver det…

* * *

Näst på tur är alltså IF Elfsborg och som bekant spelas matchen redan imorgon. ”Genrepet” mot Mjällby blev en lugn historia tack vare en snuskig HIF-effektivitet och en lika snuskig Mjällby-ineffektivitet. Sörum var en trevlig bekantskap längst fram och Hanstveit var klart godkänd i sin debut från start. De defensiva orosmolnen har dock inte skingrats ännu utan saknaden efter främst Peter Larsson är enorm. Patronen och Baffo spelar varannan match (dessutom med blandade insatser) och den enda kontinuitet vi har centralt i backlinjen är ytterback Holgersson. Tack för att du finns Holger och fan ta dig om du sticker till random dansk skitklubb för pengarnas skull.

Imorgon kommer defensiven att testas ordentligt mot ett revanschsuget Elfsborg. En pinne är tillräcklig och den kunskapen är viktig att ha med sig till Borås. Vi behöver inte forcera framåt till skillnad från Elfsborg som desperat behöver en trepoängare. Kanske kan det öppna för firma Sundin/Sörum? Kanske inte…

Hursomhelst har vi satt oss i en utomordentlig sits. Varken mer, varken mindre.

Kanske, kanske är 2011 vårt år…

* * *

Slutligen…

- Sämst mot Mjällby var Bagarns utvisning. Mjällbys nav är därmed avstängd mot Elfsborg.
- Slutsålt mot AIK men biljetter kvar mot Norrköping. Den som tittat på tabellen förstår inte…
- May, Gashi, Chrisse och Lindström är fortfarande en varning från avstängning. Sprid gärna ut er pågar.
- I teorin kan även Häcken passera oss. I teorin.

VI SKA BLI MÄSTARE!

Högmod är en dödssynd

Det snackades om raden 24 16 7 1 45-19 55.

Det snackades om att guldet kunde säkras på Borås Arena.

Det var då det, för några timmar sedan. Ett guldfirande är nu framskjutet på obestämd tid. AIK besegrade Mjällby…

* * *

2010 var jag lugn som en filbunke. På något sätt brände det aldrig till hur konstigt det än kan låta. Visst fanns förhoppningarna och drömmarna där in i sista matchminuten men innerst inne trodde jag aldrig på SM-guld. Jag kan inte förklara varför utan känslan bara fanns där. 2010 var aldrig vårt år.

Tio månader efter 2010 års allsvenska slutsignal sitter jag här igen. Malmö FF har bytts ut mot AIK och IF Elfsborg och en andraplats har blivit en serieledning med hisnande sju(!) poäng. Åtminstone fram tills för några timmar sedan då AIK gnagade bort ett par pinnar från vårt försprång.

HIF 55, AIK, 50 och Elfsborg 48 – där har du förutsättningarna inför det som komma skall!

* * *

Personligen hade jag redan räknat bort AIK. Ett par Banguras fattigare skulle man inte ha något att hämta i guldstriden men det är ju märkligt att man aldrig lär sig. Fem raka segrar har tagit AIK till plats nummer två i tabellen och vad händer om solnaklubben får med sig full pott i kommande matcher mot Djurgården och MFF? För seriens bästa hemmalag återstår sedan matcher på Råsunda mot GAIS och Häcken och avslutningsvis HIF på Olympia.

Räkna INTE bort AIK!

Elfsborg har annars varit vårt största hot under en lång tid. Förlusten mot GAIS var lika överraskande som välkommen och det är tydligt att nästkommande två omgångar ger oss Elfsborgs riktning i höst. Häcken borta och HIF hemma kommer att avgöra mycket då avslutningen mot Mjällby, Gefle, Norrköping och Trelleborg känns oförskämt fördelaktig ut.

Räkna INTE bort Elfsborg! 

För vår egen del handlar det om att få med oss poäng mot guldkandidaterna Elfsborg och AIK samt vinna hemmamatcherna mot Mjällby och Norrköping. Då är vi nära. Tyvärr är vi oerhört sårade efter det som kan vara den värsta sommarsillyn en svensk klubb någonsin tagit sig igenom och jag är personligen inte trygg med ersättarna till Marcus, Peter, Rasmus och Alexander. Inte ännu… Offensivt finns alternativ men mittbacksproblematiken är definitivt ett orosmoment som gör Eder President sömnlös.

* * *

För HIF återstår som bekant sex matcher och för att förtydliga handlar det om sex oerhört tuffa matcher. Det kryper i hela kroppen när vuxna människor tror att dagens HIF ska leka hem segrar mot lag som Mjällby. Hoppas INTE att den inställningen når spelarna. Mjällby är normalt en tuff uppgift men med rådande truppstatus är den värre än så. Lägg till vår skade- och sjukdomssituation så inser alla som firat sin femte födelsedag att full fokus och koncentration krävs för att nödvändiga tre poäng ska bärjas på söndag.

Ta för Guds skull aldrig ut något i förskott, var ödmjuk inför uppgifterna, ta en match i taget. Högmod är en dödssynd!

* * *

Känslan jämfört med 2010? Dess raka motsats! Vad det nu kan betyda…

Truppanalys efter den sjukaste sommaren någonsin

Jag har följt HIF sedan 1989 men aldrig har jag upplevt en så turbulent period mitt i säsongen. Marcus Bergholtz, Marcus Nilsson, Peter Larsson, Alexander Gerndt och Rasmus Jönsson har lämnat HIF och lämnat plats till Jörgen Skjelvik, Sebastian Carlsén, Erlend Hanstveit, Thomas Sörum, Alvaro Santos och Gudjon Petur Lydsson. Säkra kort har bytts ut mot en galen klump pengar samt osäkra lån och värvningar. Under tiden detta har pågått har HIF raden 7-1-0 i allsvenskan med 18-7 i målskillnad. Lika galet det…

Kvar återstår sju allsvenska matcher och truppen som ska hålla Elfsborg och AIK bakom sig är spikad. Breddmässigt är jag mer än nöjd med mängder av alternativ som visat sig hålla bra allsvensk klass. Spetsmässigt finns dock oron där och den lär finnas kvar tills Hanstveit, Sörum och Lydsson visat vad de går för. Kan vi sy ihop försvaret? Blir vi tillräckligt farliga offensivt? Snart får vi svar…

Nedan väljer jag att styra upp och bedöma samtliga positioner i laget.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Målvakter: Pär Hansson, Daniel Andersson

HIF:s bästa lagdel med en av landets bästa målvakter som första alternativ och en rutinerad stabil reserv som sitter på bänken utan att gnälla.

Trygghetsbetyg: 5

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Ytterbackar: Markus Holgersson, Erik Edman, Erik Wahlstedt (Christoffer Andersson, Erlend Hanstveit)

Även här har vi en riktigt bra lagdel med fyra(!) före detta landslagsspelare. Holgersson och Edman föredras men med Wahlstedt som alternativ både till höger och vänster känner man sig lugn. Eller är rentav Hanstveit bättre än Edman som vänsterback?

Trygghetsbetyg: 4

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Mittbackar: Joseph Baffo, Erlend Hanstveit, Hannu Patronen (Markus Holgersson, Erik Wahlstedt)

Här finns många frågetecken men det är knappast konstigt då HIF tappat tre högklassiga mittförsvarare på ett halvår. Hanstveit är ny men även Patronen får ses som ett nyförvärv inför höstspurten. Kanske borde man spela Holgersson i mitten trots att han själv helst ser sig på kanten? Håller Baffo och/eller Patronen? Går Hanstveit in direkt? Personligen tror jag att Hanstveit spelar med antingen Baffo eller Patronen bredvid sig. På så sätt får vi in längd och kvalité(?) vid exempelvis fasta situationer och det vet jag att Conny gillar.

Trygghetsbetyg: 2

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Yttermittfältare: Mattias Lindström, Christoffer Andersson, Simon Thern, Rachid Bouaouzan, Jörgen Skjelvik

Tyvärr går Bouaouzan skadad men med Lindström och Chrisse på kanterna har vi killar som springer i 90 minuter plus stopptid. Thern ger oss alternativ både här och i anfallet och detsamma gäller Jörgen Skjelvik.

Trygghetsbetyg: 3

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Centrala mittfältare: Ardian Gashi, May Mahlangu, Sebastian Carlsén, Johan Eiswohld 

Vårt central mittfält håller toppklass och det är en förutsättning för nå ett SM-guld. Gashi och May kompletterar varandra bra och både Carlsén och Eiswohld är intressanta namn för framtiden.

Trygghetsbetyg: 4

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Anfallare: Thomas Sörum, Erik Sundin, Alvaro Santos, Gudjon Lydsson (Simon Thern, Jörgen Skjelvik)

Vi vet vad Erik Sundin går för och Simon Thern har visat intressanta kvalitéer i ”Rasmus roll”.  Sörum och Lydsson är osäkra kort men med tanke på övergångssummorna ligger förväntningarna på norrmannen. Alvaro är Alvaro.

Trygghetsbetyg: 3

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Med ett trygghetssnitt på 3,5 går jag in i de avslutande sju omgångarna. Förhoppningsvis behöver Hanstveit och Sörum enbart matchen mot Häcken på sig för att räta ut mina frågetecken och då ser det genast ännu bättre ut. Segrar mot Häcken, Mjällby, Elfsborg och GAIS i de närmaste fyra matcherna ger oss 66 poäng och då behövs bara en pinne i någon av matcherna mot Norrköping, Gefle och AIK för att serieledningen ska vara ointaglig. Å andra sidan räcker en förlust på Borås Arena för att det ska vara VIDÖPPET igen… Huva!

Lååång höst var det ja! Måtte landslagsuppehållet vara slut snart…

Bäst att behålla händerna på täcket va?

Händerna på täcket vänner.

Var stark! Lockas inte av lusten. Låt inte tankarna skena iväg.

Stå emot HIF:are, stå emot!

* * *

Raden 16-6-1 innebär sex poängs försprång i den allsvenska tabellen, eller egentligen 6,5 poäng med tanke på målskillnaden. Sju matcher återstår och den orutinerade börjar snacka guld och gröna skogar. AMATÖRER!

Jag har följt den här underbara föreningen i över tjugo år och tro mig, jag har upplevt det mesta. Sex (och en halv) poäng är ingenting med trepoängssystemet och sju matcher kvar att spela. Lägg till att vi har de fyra värsta konkurrenterna kvar att möta och tre av dessa matcher spelas på bortaplan. Hösten blir med andra ord lång, riktigt lång…

* * *

Jag ska erkänna att tankarna själv har nått mig under ofokuserade stunder. De förbjudna tankarna dyker upp titt som tätt men så snart jag kommer på mig själv blir jag förbannad och irriterad. Ingen tjänar på att jag syndar. En match i taget, en match i taget, en match i taget. Så självklart, men så svårt att uppfylla.

Gårdagen var fantastisk med HIF-segern och småbrödernas vinst över Elfsborg. Att AIK hängde in en boll på stopptid får vi helt enkelt ta. Nu väntar ett litet uppehåll då spelarna får slicka såren och ingen kan klaga på tidpunkten sett till spelarnas fysiska status. Vilan kom mycket lägligt även om jag ser en fara mentalt. Risken finns att spelarna börjar grubbla då minirycket kom precis innan semestern. De allsvenska lagen är så jämna att ett tappat fokus snabbt får stora konsekvenser i tabellen. Ta inget för givet!

Bäst att behålla händerna på täcket va?

* * *

Vårt största hot är utan tvekan IF Elfsborg och det snackas redan om matchen på Borås Arena den 21 september. Vägen dit är dock lång och det vore en dödssynd för spelarna att grubbla på den matchen redan nu. Fokus ska ligga på kommande match och du som kan ditt HIF vet att en poäng borta mot Häcken hade varit en skänk från ovan. Vi supportrar får dock (med tvekan) kika in kommande omgångar, en period man kan dela in i två delar.

Omgång 24-27
HIF: Häcken (b), Mjällby (h), Elfsborg (b), GAIS (b)
Elfsborg: GAIS (h), Häcken (b), HIF (h), Mjällby (b)

Det intressanta är att HIF och Elfsborg möter exakt samma lag under den här perioden med fördel för Elfsborg som har vårt inbördes möte på sin hemmaplan och dessutom har två hemmamatcher jämfört med HIF:s en.

Omgång 28-30
HIF: Norrköping (h), Gefle (b), AIK (h)
Elfsborg: Gefle (h), Norrköping (b), Trelleborg (h)

En till synes väldigt lätt avslutning för Elfsborg. Norrköping och Gefle återstår för både HIF och Elfsborg men avslutningsmatchen är ju inte direkt ”jämnsvår”…

Bäst att behålla händerna på täcket va?

* * *

Hur truppen ser ut i de avslutande sju omgångarna är ännu inte klart och det är såklart en osäkerhetsfaktor. Sedan cupsegern i november 2010 har HIF tappat bland andra Joel Ekstrand, Marcus Nilsson, Peter Larsson, Marcus Lantz och skyttekungen Alexander Gerndt men är ändå inte säkert att de som finns kvar idag är kvar på torsdag. De rabblade tunga namnen har ersatts av en norsk försvarare som ännu inte visat upp sig, en ung utvecklingsbar norsk mittfältare som kommit på lån, en brasiliansk anfallare som var grym…för tio år sedan och en ung inlånad hemvändare. Intressanta och bra spelare men knappast namn som spetsar truppen hösten 2011. Till skillnad från stora delar av mediasverige tycker jag att HIF:s bredd är tillräckligt bra men alternativ på samtliga positioner. Däremot oroar spetsen. Vem ska göra målen? Vem ska sy ihop försvaret?

Bäst att behålla händerna på täcket va?

* * *

Med det här inlägget vill jag mana till lugn. Insatsen i år är utomjordisk och med 21 poäng kvar att spela om kan vi i teorin passeras av endast sju lag. Örebro kan inte ta sig förbi oss, Djurgården kan inte passera, Mjällby är körda. Hatten av för det som är gjort!

En lång höst återstår med många tuffa matcher. Inte sedan 2005 har något lag säkrat guldet före den sista omgången så vi kan säkerligen räkna med en kamp fram till kvällen den 23 oktober då AIK besöker Olympia. Det sämsta vi kan göra är att släppa fokus. Vår uppgift är att fylla Olympia och ta oss till bortamatcherna för att ge spelarna de extra procent inställning de behöver.

När vi tar det vet jag ej, hur vi tar det kvittar mig, allt jag vet är att HIF är påväg!

Alvaro klar för HIF!

Haha, jag fick skriva den där rubriken igen. Underbart! ;)

* * *

Trodde knappt att det var sant när jag fick höra att detta var på gång för någon dag sedan. Hela värvningen är sjuk på många sätt. Först och främst fattar jag inte hur Gais kan släppa honom just nu då även Razak har försvunnit. Sedan förstår jag inte hur HIF kan vara så angelägna om att få hem honom just nu med tanke på vilken typ av spelare Alvaro är. (Eller ersätter han någon annan än Gerndt?) Att det överhuvudtaget är möjligt att bryta Gais lån till ett rimligt pris(?) är också…märkligt.

Missförstå mig inte, Alvaro i vår vackra tröja är en dröm även för mig såklart men blotta tanken på att han är Alexander Gerndts ersättare får mig att gråta av andra orsaker.

Det blir mycket spännande att höra hur det gått till när Alvaro hämtades hem. Lika spännande blir det att höra om han verkligen ska ses som Gerndts ersättare. Alvaro fyller inte Gerndts skor, inte ens på sikt och DET oroar mig en glädjedag som denna. Samtidigt är det genialt om Alvaro planeras ta Sundins roll 2012. Där skulle Alvaro passa utmärkt! Jag skriker dock fortfarande efter en snabb, djupledslöpande forward med målgöraregenskaper. Blir det någon sådan i augusti JJ?

Presskonferens 9.30 – imorgon!